Första gången på två veckor jag bloggar värt namnet. Är så otroligt glad över att äntligen kunna göra det!

- Hejsan hej hallå alla sommarbarn och alla ni andra.

För två veckor sedan idag var jag ett vrak. Sönderliten lite flicka med alldeles för hög feber och halsont så jag inte kunde äta. Hade haft min middag på fredagen med vänner, men inte varit på topp direkt. Hade en rätt usel fredagsnatt, ingens fel mest allt som gick fel, och vaknade där på lördagsmorgonen och mådde sämre än någonsin förr. Ingen bakfylla - endast vanliga jävla sjukdom. Trodde att jag var så dålig som jag skulle bli men nä. Blev bara sämre och sämre hela veckan, och efter läkarbesök som inte ledde någon vart var jag för första gången i mitt lilla söta, rena och friska liv på akuten. Tänker aldrig återvända. 

Tänker inte heller underhålla er med mina olika smärtor i olika delar av min kropp, akutbesöken eller vårcentralen som jag har varit på så det räcker för de nästkommande tio åren. Min kropp är full av stickhål efter blodprover, och mina armveck liknar en heroinist efter alla nålstick. Eller så känns det i alla fall.

Jag hatar numera folk som frågar snälla saker för att vara artig när det gör så ont att man börjar gråta av att prata. Eller folk som själva börjar minnas tillbaka både den ena och andra som haft körtelfeber och som de slutat illa för. Jag hatar även glada sommarlovsbarn som skriver LIVET LEKER eller DRAR TILL BARCELONA eller bilder på frukt och hav och sol när man ligger under täcker med 39 graders feber och inte har ätit på en vecka. Ja, jag är - eller borde kan mer säga var - bitter. 

Men.

Är frisk nu. Precis som jag önskat och önskat och nästintill drömt om vakande jag en morgon och mådde betydligt bättre. Inte frisk, men jag kunde äta lite. 

- 

Nu är jag på Österlen. Kom hit i torsdags och friade midsommar här, en stillsam sådan. Jag har ingen bok, och bloggar nu från pappas dator. Saknar mina vänner något extremt, då det är två veckor sen vi sågs senast. Tilda jobbar. Olga är i Frankrike. Vala i New York. Alva i England. Matilda ska jobba i en månad. Vad händer!? Sjukaste, brukar aldrig vara hemma utan någon av dem. Men ja. Det kommer att bli bra.

Idag har varit en bra dag. Vaknade vid tio och vid ett åkte vi till stranden och jag sandade ned mina fötter för första gången i år. Nu kom Manfred, och har saknat honom så lägger ned det här nu. 

Men har saknat er, skrivandet, bloggen

och återkommer snart.